Min första säsong som täckodlare – Del 2
Hur är det att täckodla? Behöver man verkligen inte vattna? Och hur blir skörden? Efter min första säsong som novis täckodlare utanför Uppsala har jag samlat på mig flera svar.
Som nykläckt hemmaodlare nappade jag snabbt på att testa täckodling. Framförallt efter ett inspirerande snack med Sveriges främsta täckodlare Börje Remstam som berättade att det hyllade odlingssättet minimerar vattnandet och rensandet. Så jag varvade den uppländska lerjorden med hästdynga i tre långa odlingsbäddar och toppade med ensilage. I juni planterade jag ut zucchini, vitkål, bondbönor och selleri och hade sen för avsikt att lägga mig i hängmattan och vänta in storskörden. Nja, tänkte nog inte att det skulle bli riktigt så enkelt men nästan. Men med stekande sol och ihållande värme blev det trots allt åtskilliga timmar med vattenslangen i sommar.
Bondbönor som blommar.
En torr sommar
Fördelen med torkan var att sniglarna höll sig borta från odlingsbäddarna. Allt som inte vuxit i växthuset har klarat sig. Sniglarna har helt enkelt inte hittat fram till buffén. Men torkan har så klart även inneburit nackdelar. Jag satte potatis i två bäddar och fyllde på med gräsklipp och lite vatten då och då. Men det resulterade inte i någon tidig storskörd. Det blev därmed ingen färskpotatis till gästerna på midsommarafton. All potatis är nu i mitten på augusti fortfarande kvar i jorden. Tänker att regnet som slutligen kom kanske gör susen och ger dem lite växtkraft.
Jag sår successivt nytt i pallkragarna för att nyttja odlingsytan till max.
Höga ambitioner
Som ny odlare gick jag ut hårt. Förutom 20 pallkragar och tre långa odlingsbäddar skaffade jag ett tunnelväxthus på drygt 30 kvadratmeter som jag fyllde med tomat-, paprika- och gurkplantor, meloner och physalis. Även där valde jag att täckodla och fyllde successivt på med gräsklipp. Jag tänkte till en början att lerjord är tråkigt och omöjligt att odla i, men den har sina fördelar. Tack vare gräsklippet på toppen, och det faktum att lerjorden är kompakt och håller fukten länge, har jag kunnat spara in på vattning. Tomaterna har stortrivts i jorden redan från start och växte hejvilt innan jag fick kunskap nog att stoppa dem. När jag väl klippte ner och ansade djungeln använde jag alla bladverk som fuktgivande täckodlingsmaterial. Både i växthuset och på odlingsbäddarna. Nu i augusti levererar tomatplantorna till max.
Purjolöken växer fint i en täckodlad pallkrage.
Snigelinvasion
Om sniglarna hållit sig borta har de varit desto mer i växthuset. En snigelinvasion fick mig nästan att bomma igen växthuset för gott. Trots att flera familjemedlemmar, utrustade med pannlampor, plockade flera hundra sniglar sena sensommarnätter har många smugit sig in i växthuset. En och annan stor bamsing, och flera hundra snabba små mördarsniglar, med förkärlek till paprikaplantornas blad. Men efter ytterligare några sena kvällar med pannlampa, och en nematodbehandling, är de borta. Både giftfritt och effektivt. Hoppas att paprikorna hinner mogna och vi hinner skörda innan de gaddar ihop sig och eventuellt kommer tillbaka.
Melonerna har trivts bra i växthuset.
Lärdomar
När jag summerar den gångna täckodlingssäsongen, och vilka erfarenheter som jag tar med mig till nästa år, så är det flera saker;
- Ogräs är inte negativt, snarare ett bra täckodlingsmaterial.
- Varje täckodlare bör ha en gräsklippare med uppsamlingskärl.
- Jag ska inte vattna på kvällen för det fuktiga nattklimatet lockar sniglar.
- Jag ska inte slänga på torrt täckodlingsmaterial på torr jord utan vattna först. Annars suger det torra materialet åt sig den lilla fukt som finns.
Det har varit ett riktigt tomatår!
En smaksensation
En välfungerande täckodling sägs innebära minst 500 värdefulla och näringsskapande maskar per kvadratmeter. Visst finns det massor av maskar i min täckodling men så många verkar det inte vara. Så för att vara säker på att plantorna har var de behöver, såväl ute som inne i växthuset, har jag kompletterat med köpt näring. Och grönsakerna smakar så gott. Frågan är om det är smaken som är extra bra, eller om det är vetskapen om att de är helt giftfria och odlade med en stor dos kärlek som får dem att glänsa i jämförelse med de massodlade på affären. Säkert en kombo.
En härlig morgonskörd i början på augusti.
Blicken framåt
Min täckodling har helt klart utvecklingspotential och vikten av tålamod var precis det som täckodlarkungen Börje Remstam betonade i våras. Att det helt enkelt tar ett par år innan det har det blivit ett så pass bra humuslager från förmultnat växtmaterial att jordkulturen i stort sett sköter sig själv. Så den här första odlingssäsongen var helt enkelt bara ett startskott. Nästa år kan jag dessutom glida lite för både bäddarna och växthuset är redan på plats, och maskarna har förmodligen jobbat vidare och förbättrat jorden ytterligare medan jag pysslat med annat.
Önskar dig en fin höst!
/Thérése Larsson
Ps. Jag finns som Hälsojägaren på insta om du vill läsa mer om mina strapatser bland morotsblast, snigelinvasioner och min jakt på hälsa.
Läs mer om täckodling:
Min första säsong som täckodlare – del 1