Min första säsong som täckodlare – Del 1
Varför ska man rensa och vattna om man kan slippa? Om man dessutom på samma gång får större skörd och bidrar till ett bättre ekosystem? Den här säsongen ställer jag vattenkannan på hyllan och testar täckodling.
Okej, det kan vara mysigt att stå ute och vattna en varm sommarkväll när barnen och resten av världen somnat. Men ärligt, många gånger är ju den där dagliga vattningen bara ett måste som man många gånger helst vill slippa. Du som försådde inomhus redan i januari, precis som jag, håller säkert med. För alla små frön och växter som spirar och gror kräver regelbunden vattning och törsten ökar drastiskt i takt med att vårsolen tittar fram. Bakom de där solmogna tomaterna och de krispiga morötterna ligger helt enkelt mycket tid och energi. Och om täckodling kan innebär mindre jobb, och en autobahn till storskörden, vill jag så klart testa det hyllade och omtalade odlingssättet.
Förutom att täckodling sägs minska behovet av att vattna lär man även slippa rensa. Och det bästa av allt; det organiska täcket sägs skydda och berika jorden vilket innebär att jag successivt kommer att slippa släpa hem såväl dyr växtnäring från affären som hästdynga för att få ordning på den kompakta lerjorden. Som den nykläckta trädgårdsodlare jag är vill jag så klart undvika de flesta fallgroparna. Så efter ett inspirerande snack med Sveriges främsta täckodlare Börje Remstam hade jag en plan och min jakt på organiskt material kunde starta.
Med hand- och maskinkraft startar vi vår första säsong som täckodlare. Foto: Thérése Larsson
Några vänner har får och de visade sig ha en ensilagebal som blivit förstörd av fukt. Inom kort hade jag även brödlådor i wellpapp att hämta hos den lokala matbutiken. En lördag i mitten på april bände vi upp pappkartongerna och placerade ut dem som grund i odlingsbädden. Därefter varvade vi pappen med hästdynga som vi hämtade från ridskolan runt hörnet, lerjord, löv och mögligt ensilage. Vi passade även på att fylla ett par pallkragar när grävskopan ändå var framme och varvade de olika lagren likt en lasagne. Jag stoppade även ner sand i ett försök att få morötterna att trivas.
När alla lagren var på plats i pallkragen, och ensilaget tronade högst på toppen, gjorde jag en fem centimeter bred sårad där jag trillade ut små morotsfrön. Ett par veckor senare planterade jag ut spetskålsplantor, pak choi och vitkål på samma sätt. Jag föste undan täckmaterialet lagom mycket för att göra plats för respektive planta, fyllde på med mullrik planteringsjord närmast rötterna och vattnade. När allt var nysått och nyplanterat fick jag vattna varje dag. Men nu, flera veckor senare, när de alla etablerat sig och gjort sig hemmastadda behöver jag vattna betydligt mer sällan.
Brödlådor i wellpapp fick jag hämta hos den lokala matbutiken. Foto: Thérése Larsson
Det sägs att en välfungerande täckodling innebär minst 500 maskar per kvadratmeter och att varje liten individ presterar ett gram bajs varje dygn. Tänk om man kunde ha en liten kamera där nere och se hur maskarna, tillsammans med alla mikroorganismer, frossar loss och presterar massor av näringsrik gödsel. Snacka om smidigt om de där små rackarna kan fixa gödningen och förvandla den uppländska leran till något mullrikt och fint medan jag jobbar och pysslar med annat.
När allt var nyplanterat vattnade jag varje dag. När de etablerat sig och gjort sig hemmastadda kunde jag vattna betydligt mer sällan. Foto: Thérése Larsson
I går grävde jag mig ner några decimeter i sörjan. Men några 500 maskar per kvadratmeter, som täckodlingen sägs kunna frambringa, var inte på plats. Får helt enkelt ha lite is i magen ett par år innan maskarnas fina arbete och bajsande ger resultat. Har vattnat regelbundet den här första månaden men hade säkerligen behövt vattna betydligt mer om jag hade haft ett traditionellt trädgårdsland. Jag öser regelbundet på med gräsklipp. Så härlig känsla att kunna använda grässpillet till något bra. Slänger även på gräsklipp runt tomatplantorna i tunnelväxthuset. Få se om vi får njuta av en massa gott i sommar eller om de beryktade mördarsniglarna hinner före. Återkommer med en rapport till hösten!
Tomater på gång. Foto: Thérése Larsson
Ha en fin sommar!
/Thérése
Thérése Larsson är trebarnsmamma och journalist som vid diagnosen rematoid artrit bestämde sig för att tanka kroppen med bra bränsle. I dag är hon smärt- och medicinfri och inställd på att få 62 kvadratmeter odlingsyta att spira. Du hittar henne som Hälsojägaren på Instagram där hon även delar med sig av sin första säsong som täckodlare.
Läs också:
Gödselskola – vilket gödsel ska jag välja?